Plan A för året var att träna och ha kul med Birkir, bli bättre på allt och att vi skulle lära oss galoppombyten. Vi skulle också byta till ett lite bättre stall för oss och det var ju toppen att det låg så nära vårt gamla stall att det gick att rida över.
Nu blev det inte riktigt så, när jag hämtade Birkir i hagen den 20/8 så var han väldigt halt.
När jag lyfte på höger bak så sträckte han ut benet och ville inte sätta ner det. Vi ringde distriktsvet och kylde benet medans vi väntade på henne, Birkir blev mycket gladare när vi kylt en stund.
Veterinären klämde och kände och han var väldigt svullen över knät, hon trodde att han förmodligen dragit det ur led och ploppat tillbaks det igen. Han fick metacam för smärtan och om han inte gick bättre dagen efter så skulle vi få remiss till klinik.
Nu såg det ju såklart inte särskilt mycket bättre ut dagen efter. Tack och lov så kunde den rekommenderade hästkliniken ta emot Birkir akut.
När vi kom in så var han inte längre svullen i knät men fortfarande lika halt och efter att klämt och känt och gjort böjprov så var klinikveterinären säker på att skadan satt runt kotleden. Han la bedövning där och det såg lite bättre ut men inte bra så det blev att röntga benet.
Röntgen visade en fissur i kotbenet, en skada som enligt veterinären brukar läka bra, och om den inte gör det så visade han hur man kan sätta skruvar.
Det blev strikt boxvila i en månad och sedan återbesök med röntgen.
Egentligen så hade jag ju tänkt flytta Birkir till det nya stallet den 1/9 men jag var inte sugen på att ställa honom i ett släp i onödan när hans veterinär väldigt bestämt sagt STRIKT boxvila (tror att det exakta citatet var: Ställ in honom i boxen, lås boxen, kasta bort nyckeln och hitta nyckeln om en månad) så det var tur att jag hade uppsägningstid kvar och kunde ha kvar honom i gamla stallet tills vi hade återbesökstid.
Det är en otrolig tur att jag har en så fantastisk häst. Han tog det här med att stå inne i en hel månad väldigt bra. Han var inte det minsta orolig trots att han inte ens hade sällskap hela tiden då de flesta andra hästarna i stallet fortfarande gick på bete.
Återbesöket (18/9) blev goda och dåliga nyheter.
När veterinären böjde Birkirs ben så fick Birkir väldigt ont och det var inte alls den förväntade reaktionen. Veterinären såg till och med rätt oroad ut. Istället för bara röntgen så fick vi också ultraljuda benet. Då hittade veterinären en skada i ett sidoligament också.
Fissuren såg iallafall bättre ut på röntgenbilderna och det var ju iallafall en lättnad.
Veterinären sa att nu får vi börja gå promenader, 10 min första veckan och 2x10 min andra veckan, och sedan öka på lite mer.
Som sagt så har jag en fantastisk häst. Han var hur cool som helst när vi lastade av honom i hans nya stall efter en halv dag på kliniken. Han har fått en ny, stor och ljus box med vattenkopp och bra luft och jag tror att han tycker att hans nya boxgranne är helt ok.
Så, nu är vi lite mindre än två veckor bort från nästa veterinärbesök. Det går lite upp och ner, men det är jättekul att faktiskt få göra saker med hästen nu, trots att det bara är korta promenader så är det mycket mer spännande än inget alls.
Plan B, att göra Birkir bra igen, kommer att ta tid. Hur mycket tid har jag faktiskt ingen aning om.
Nu tar vi ett veterinärbesök i taget och jobbar utifrån det.
Nu blev det inte riktigt så, när jag hämtade Birkir i hagen den 20/8 så var han väldigt halt.
När jag lyfte på höger bak så sträckte han ut benet och ville inte sätta ner det. Vi ringde distriktsvet och kylde benet medans vi väntade på henne, Birkir blev mycket gladare när vi kylt en stund.
Veterinären klämde och kände och han var väldigt svullen över knät, hon trodde att han förmodligen dragit det ur led och ploppat tillbaks det igen. Han fick metacam för smärtan och om han inte gick bättre dagen efter så skulle vi få remiss till klinik.
Nu såg det ju såklart inte särskilt mycket bättre ut dagen efter. Tack och lov så kunde den rekommenderade hästkliniken ta emot Birkir akut.
När vi kom in så var han inte längre svullen i knät men fortfarande lika halt och efter att klämt och känt och gjort böjprov så var klinikveterinären säker på att skadan satt runt kotleden. Han la bedövning där och det såg lite bättre ut men inte bra så det blev att röntga benet.
Röntgen visade en fissur i kotbenet, en skada som enligt veterinären brukar läka bra, och om den inte gör det så visade han hur man kan sätta skruvar.
Det blev strikt boxvila i en månad och sedan återbesök med röntgen.
Egentligen så hade jag ju tänkt flytta Birkir till det nya stallet den 1/9 men jag var inte sugen på att ställa honom i ett släp i onödan när hans veterinär väldigt bestämt sagt STRIKT boxvila (tror att det exakta citatet var: Ställ in honom i boxen, lås boxen, kasta bort nyckeln och hitta nyckeln om en månad) så det var tur att jag hade uppsägningstid kvar och kunde ha kvar honom i gamla stallet tills vi hade återbesökstid.
Det är en otrolig tur att jag har en så fantastisk häst. Han tog det här med att stå inne i en hel månad väldigt bra. Han var inte det minsta orolig trots att han inte ens hade sällskap hela tiden då de flesta andra hästarna i stallet fortfarande gick på bete.
Återbesöket (18/9) blev goda och dåliga nyheter.
När veterinären böjde Birkirs ben så fick Birkir väldigt ont och det var inte alls den förväntade reaktionen. Veterinären såg till och med rätt oroad ut. Istället för bara röntgen så fick vi också ultraljuda benet. Då hittade veterinären en skada i ett sidoligament också.
Fissuren såg iallafall bättre ut på röntgenbilderna och det var ju iallafall en lättnad.
Veterinären sa att nu får vi börja gå promenader, 10 min första veckan och 2x10 min andra veckan, och sedan öka på lite mer.
Som sagt så har jag en fantastisk häst. Han var hur cool som helst när vi lastade av honom i hans nya stall efter en halv dag på kliniken. Han har fått en ny, stor och ljus box med vattenkopp och bra luft och jag tror att han tycker att hans nya boxgranne är helt ok.
Så, nu är vi lite mindre än två veckor bort från nästa veterinärbesök. Det går lite upp och ner, men det är jättekul att faktiskt få göra saker med hästen nu, trots att det bara är korta promenader så är det mycket mer spännande än inget alls.
Plan B, att göra Birkir bra igen, kommer att ta tid. Hur mycket tid har jag faktiskt ingen aning om.
Nu tar vi ett veterinärbesök i taget och jobbar utifrån det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar