Bra veterinärbesök.

I fredags var det dax för veterinärbesök igen och det gick verkligen superbra!
Till att börja med så var vi en timme tidiga på kliniken (vi räknar alltid för säkerhets skull med att det tar mer tid än det gör att lasta och köra, ifall nåt går fel så vill man ju ha lite marginal) och veterinären tyckte att han lika bra kunde kolla på Birkir direkt.
Den här gången så fick jag longera Birkir i ridhuset också, han var supernöjd med att få springa lite. Han markerar, framför allt i höger varv, men inte så farligt alls.
Böjprovet gick mycket bättre den här gången, veterinären kunde böja benet i en hel minut som man ska och Birkir rörde sig ok efteråt.
Röntgen gick också toppen, fissuren syns knappt längre.
Det blev inget ultraljud den här gången, ligament läker så långsamt att det inte skulle ha synts någon särskild skillnad än så vi väntar till nästa gång med det.

Allt som allt så var veterinären positivt överraskad över hur bra Birkir blivit sen sist och det känns helt fantastiskt!
Jag ska boka in ett återbesök om sex veckor och tills dess så ska vi fortsätta med promenader, som veterinären sa 'Det du gör funkar, fortsätt med det'.

Plan B

Plan A för året var att träna och ha kul med Birkir, bli bättre på allt och att vi skulle lära oss galoppombyten. Vi skulle också byta till ett lite bättre stall för oss och det var ju toppen att det låg så nära vårt gamla stall att det gick att rida över.

Nu blev det inte riktigt så, när jag hämtade Birkir i hagen den 20/8 så var han väldigt halt.

När jag lyfte på höger bak så sträckte han ut benet och ville inte sätta ner det. Vi ringde distriktsvet och kylde benet medans vi väntade på henne, Birkir blev mycket gladare när vi kylt en stund.
Veterinären klämde och kände och han var väldigt svullen över knät, hon trodde att han förmodligen dragit det ur led och ploppat tillbaks det igen. Han fick metacam för smärtan och om han inte gick bättre dagen efter så skulle vi få remiss till klinik.

Nu såg det ju såklart inte särskilt mycket bättre ut dagen efter. Tack och lov så kunde den rekommenderade hästkliniken ta emot Birkir akut.

När vi kom in så var han inte längre svullen i knät men fortfarande lika halt och efter att klämt och känt och gjort böjprov så var klinikveterinären säker på att skadan satt runt kotleden. Han la bedövning där och det såg lite bättre ut men inte bra så det blev att röntga benet.
Röntgen visade en fissur i kotbenet, en skada som enligt veterinären brukar läka bra, och om den inte gör det så visade han hur man kan sätta skruvar.
Det blev strikt boxvila i en månad och sedan återbesök med röntgen.

Egentligen så hade jag ju tänkt flytta Birkir till det nya stallet den 1/9 men jag var inte sugen på att ställa honom i ett släp i onödan när hans veterinär väldigt bestämt sagt STRIKT boxvila (tror att det exakta citatet var: Ställ in honom i boxen, lås boxen, kasta bort nyckeln och hitta nyckeln om en månad) så det var tur att jag hade uppsägningstid kvar och kunde ha kvar honom i gamla stallet tills vi hade återbesökstid.

Det är en otrolig tur att jag har en så fantastisk häst. Han tog det här med att stå inne i en hel månad väldigt bra. Han var inte det minsta orolig trots att han inte ens hade sällskap hela tiden då de flesta andra hästarna i stallet fortfarande gick på bete.

Återbesöket (18/9) blev goda och dåliga nyheter.

När veterinären böjde Birkirs ben så fick Birkir väldigt ont och det var inte alls den förväntade reaktionen. Veterinären såg till och med rätt oroad ut. Istället för bara röntgen så fick vi också ultraljuda benet. Då hittade veterinären en skada  i ett sidoligament också.
Fissuren såg iallafall bättre ut på röntgenbilderna och det var ju iallafall en lättnad.
Veterinären sa att nu får vi börja gå promenader, 10 min första veckan och 2x10 min andra veckan, och sedan öka på lite mer.

Som sagt så har jag en fantastisk häst. Han var hur cool som helst när vi lastade av honom i hans nya stall efter en halv dag på kliniken. Han har fått en ny, stor och ljus box med vattenkopp och bra luft och jag tror att han tycker att hans nya boxgranne är helt ok.

Så, nu är vi lite mindre än två veckor bort från nästa veterinärbesök. Det går lite upp och ner, men det är jättekul att faktiskt få göra saker med hästen nu, trots att det bara är korta promenader så är det mycket mer spännande än inget alls.

Plan B, att göra Birkir bra igen, kommer att ta tid. Hur mycket tid har jag faktiskt ingen aning om.
Nu tar vi ett veterinärbesök i taget och jobbar utifrån det.

Lång långhelg.

I vanlig ordning så har det hänt massor sen jag sist bloggade.

I påskas så var Birkir sjuk för första gången i sitt liv, han fick kolik på långfredagen och jag fick ta ut distriktsveterinär som konstaterade att han var förstoppad och uttorkad. Hon gav smärtstillande, kramplösande och lugnande och slangade i honom vatten och paraffinolja.
Vi fick gå ut och promenera en sväng så fort det lugnande hade släppt och gissa om jag var lättad när han var pigg och precis som vanligt då!

Dagen efter så fick han gå själv i sjukhagen eftersom han inte skulle ha någon mat innan kvällen för att magen skulle hinna hämta sig, han var mest hungrig och arg vilket ju var toppen under omständigheterna. Han fick betforvatten så att han skulle få i sig tillräckligt att dricka och så blev det en massa små promenader under dagen.
Dagens höjdpunkt var helt klart när han fick sin tuss hösilage på kvällen.

Den tredje dagen så fick han äta mindre mat än vanligt fast oftare och dagarna efter det kunde jag börja trappa upp till hans normala giva och mot mitten av veckan så kunde han gå ut med sin hagkompis igen.

Birkir har (peppar, peppar) inte haft några problem efter det. För säkerhets skull så får han stöpt linfrö i kraftfodret morgon och kväll ett tag framöver.

Det är kul med djur nästan jämt, jag har tur som är omgiven av så många snälla hjälpsamma människor både i stallet och hemma, jag är väldigt tacksam för all hjälp jag har fått med allt möjligt under den här tiden.

Fullt ös i vårvädret.

Jag och Birkir har väldigt kul med träningen just nu, red nyligen lektion för Ylva och det var verkligen inspirerande! Vi har fått bra framåtdrivning i alla gångarter, Birkir är verkligen på g.
Det är så himla kul när hästen är lika taggad som man själv!

Vädret har varit lite si och så på sistone men det är bara att träna vidare, ska man låta bli att rida bara för att det är lite regn så är det så himla många dagar som går bort. Så länge underlaget är ridbart så går det att träna, Birkir är inte gjord av glas och jag har alltid ett torrt ombyte kläder i stallet.

Nu väntar vi bara på att det blir lite ljusare ute på kvällarna så att man kan rida ut på vardagarna också.

Lite ridning i snön.

Det blev ett kort halsringspass idag, (ridbanan var äntligen ridbar igen) efterlängtat av både mig och Birkir verkade det som. Han sträckte på halsen ordentligt och var riktigt pigg, jättekul!
Vi gjorde inget avancerat, bara volter och ridvägar i skritt, trav och galopp, ibland måste man bara slappna av och sträcka ut.

Vinter!

Underlaget har varit minst sagt varierande hittills i vinter så ridningen har varierat efter förutsättningarna.
Har man fyrbrodd och polarpads så går det mesta att rida på även om tex fryst lera är mindre inspirerande, då har det blivit dressyr i bara skritt.

Igår så red jag ett fantastiskt ridpass på grusvägen vid stallet, plogad snö och riktigt kallt så underlaget var super och hästen pigg och glad, så jäkla kul! Vilken otroligt fin och duktig häst jag har!

Lite tråkigare är att det är svårt att rida ut i mörkret, vårt fina övergångsställe med rödljus har försvunnit pga ett vägarbete och jag är inte jättesugen på att passera en vältrafikerad väg på kvällen, ens täckt i reflexer, så uteritter blir mest på helger när jag kan vara uppe på dagen.