Nya skor.

Idag så fick Birkir nya skor. Jag räknar med att vintern inte är över riktigt än så det blev fyrbrodd den här gången med. Jag sa till hovslagaren att jag behövde kunna skruva ur tåbrodden för att kunna sätta i polarpadsen och då rekommenderade hon att sätta "vanlig" brodd där och elitbrodd (som hon använder som standard) bara i trakterna. Elitbrodden håller bättre (de slits inte ner så att de blir spetsiga lika lätt) men den vanliga är mycket lättare att skruva ur vid behov.



Så nu är Birkir terränggående ett tag till.

Bra saker

Jag är, återigen, löjligt glad över Birkir. Det är så otroligt skönt att han har hagkompisar igen (inte oväntat att unghästen är hans nya lekkamrat) och han är så jäkla fin i ridningen just nu!

Det har tagit mycket tid och jobb att ha en skadad häst och nu kan jag kanske andas ut lite.
Insåg att från 20e augusti till 20e januari så var det totalt 4 dagar jag inte var i stallet (2 av dom var jag sjuk och kunde helt enkelt inte) men nu så ska jag byta mockning och fixning med en stallkompis och faktiskt vara stallfri en hel dag varje vecka, det kommer faktiskt att vara jätteskönt när jag väl vant mig.
Jag får nog erkänna att jag har blivit lite trött och sliten, man skulle kunna tro att det skulle vara mindre jobb tex när Birkir stod på boxvila men det tog minst samma tid som vanligt i stallet.. (självklart så kunde jag ju inte bara lämna honom där, ensam, i en box.. )




..så, lång historia kort, hårt arbete lönar sig. Och Birkir är så jävla värd allt slit.

Sen uppdatering

I slutet av november så var det dax för återbesök på kliniken igen.
Jag försökte att inte ha för höga förväntningar, å ena sidan så gick allt så himla bra, vi var uppe i 2x30 min promenader per dag och Birkir var inte halt så jag hoppades att nästa steg kunde vara uppsutten träning, å andra sidan så läker ligament långsamt och jag ville inte bli för besviken om det promenader var det som gällde resten av vintern.

På kliniken så fick jag som vanligt visa Birkir på gången i skritt och trav, sen fick jag longera honom i trav i ridhuset. Det gick att se en liten tveksamhet i steget på höger bak i höger varv men ingen hälta.
Efter böjprov så såg det också bra ut.
Veterinären kollade ligamentet med ultraljud och vi fick se hur det såg ut jämfört med bilderna från förra gången, veterinären pekade och visade vart det var ärrvävnad nu, det var riktigt intressant att se skillnaden.

Veterinären var riktigt glad att allt såg så bra ut! Han tyckte att det var dax att sätta igång Birkir, vilket var mycket mer än jag väntat mig, får erkänna att jag blev löjligt glad!
Han tyckte att 6 veckors igångsättning var lagom och att det var bäst för Birkir om han fick vänta med att släppas ihop med andra hästar tills han var igångsatt.

Första ridturen!!

Började igångsättningen försiktigt och kände efter hur Birkir kändes och jisses vad glad han blev av att vara ridhäst igen! Första ridturen blev direkt efter att vi kom hem från kliniken och var kanske tre minuter, Birkir verkade lite förvånad men nöjd. Dagen efter när jag la på sadeln så var han direkt koncentrerad och allvarlig och han verkade känna sig väldigt viktig. Han gick försiktigt och koncentrerat och det kändes helt fantastiskt!

Sen dess har vi ökat på mer och mer och det har gått jättebra! Nu har våra 6 veckor gått och igår så släpptes Birkir ihop med två av stallets andra islandsvalacker, det har hittills gått superbra och jag är återigen löjligt glad över min fantastiska häst, det här är det vi har jobbat för sedan augusti, att han ska få ett normalt, kul liv igen!