Look! No hands!

Jag har ridit Skardi en del på sistone, och alltid när vi svänger upp mot den där raksträckan som skulle vara perfekt att galoppera på så gör han allt för att få göra just det. Då är det bara att lirka med honom som gäller, zick-zacka, gå på snedden, göra volter osv tills jag känner att han kommer att skritta lugnt om jag släpper tyglarna. (att blåhålla prövar man bara en gång med den hästen, och jisses vad fort det kan gå då!)
Sen så kan jag rida resten av turen med minimal eller ingen tygelkontakt alls, så skönt!
Det finns en liten backe som han gärna vill springa i med, men den klarade vi idag på lösa tyglar, det gäller bara att vara smittsamt lugn och inte låta sig ryckas med i hur kul det faktiskt vore att rejsa hela vägen hem. Han är inte riktigt i kondition för vansinnesfart, men det vet han inte om själv. 28 år gammal och fortfarande lika fartgalen, det är skönt att han är som vanligt.

Idag så tog jag en sväng med Birkir och Thrainn igen, det kändes direkt som att jag hade två riktigt pigga killar med mig! Det blev inte en så lång runda men vi hann med en del trav och de skötte sig utmärkt som vanligt. Thrainn fattar att lägga sig bakom Birkir så fort vägen blir det minsta smal och går snällt rakt efter, vilket är väldigt skönt när man rider i skogen, inga hästar intrasslade i träd här inte.
Tack så mycket för lånet Inga-Lill!!