Igår när jag var ute och red så hittade jag och Birkir en shettis som gatt käkade gräs i kanten av ridvägen. Han kom snällt fram och hälsade på Birkir och återgick sen till ätandet.
Det var bara att traska ner till ridskolan och haffa första bästa människa som kunde skaffa fram en grimma och hämta hem honom. Han tyckte nog att det var taskigt eftersom han hade det så bra (massa gräs överallt ju!!) och ingen hunnit börja sakna honom än men sånt är livet.
Vi har gjort en massa annat också på sistone, men det här får duga för ögonblicket. :-)
